RYSSBLOGGEN

Igår promenerade jag längs stranden och hittade ett område som kallas för Muscle Beach, precis som i Los Angeles! Det fanns ett litet gym utomhus alldeles intill stranden! Om jag tränade? Behöver någon undra? Jag kommer att gå dit en gång till den här veckan och även nästa vecka! Behöver jag tillägga att det var gratis? En rätt ovanlig företeelse nuförtiden...

Jag har också börjat gå på ett Fitnesscenter, men det är mest för kondition och rörlighet. Igår var det "Interval Cardio", men jag upptäckte snart att instruktören Katja nog missförstått det där med Cardio...det var knappast någon konditionsträning - det var snarare en massa jonglerande med tjejvikter och armhävningar och situps. Det sistnämndnda förvisso krävande! Desutom gjorde hon olika kroppsrörelser som jag knappt ens i min vildaste fantasi skulle klara av att utföra - än mindre beskriva i en blogg.

Hur som helst,som ni alla märker: Jag sitter inte på krogen och dricker öl för fem kronor hela dagarna! Jag tränar och står i minsann! Och inogda izutjaju po russki. (och ibland pluggar jag ryska). Men ryska lär jag mig i och för sig hela tiden, inte bara när jag är på lektionerna. Ryskan finns överallt och alltså lär jag mig hela tiden.

Jag kommer givetvis att lägga upp bilder på Muscle Beach Yalta, men allt har sin tid.

För övrigt känns det som om tiden flyger iväg här. Det har redan snart gått två veckor. Vremja letajet! Ooh! Gospodi!!!!!!

Cevodnja xotju napisat nemnogo o situatsii ekonomiki v Ukrainie. A tolko po shvjetskij, prosti menya!

Idag ska jag skriva lite om den ekonomiska situationen i Ukraina. Ukraina är ett land som drabbats hårt av finanskrisen. Efter att krisen bröt ut har landets ekonomi befunnit sig i fritt fall. Inflationen är hög, priset på livsmedel har stigit, vilket slår hårt mot den "vanliga" befolkningen. Lönerna däremot har minskat radikalt. Min lärarinna berättade att hennes lön minskat med 40 procent, sedan hon började sitt nuvarande arbete för sju-åtta år sedan!

Särskilt utsatta är pensionärerna. Pensionen är mycket liten, bara 60 euro i månaden. Av det går hälften till hyran. Resten måste räcka till mat och det blir förstås inte något över till extravaganser. Det är lätt att förstå att många här tar emot utlänningar i sina hem för att på så sätt få ett extra tillskott till den skrala privata ekonomin. (Även om de bara får en bråkdel av vad vi faktiskt betalar i avgift för förmånen att kunna gå en språkkurs under några veckor på sommaren). Man känner sig onekligen priviligierad här, jag skulle ljuga om jag påstod något annat, i och med att jag kan gå runt med lika mycket pengar på fickan som vissa drar in på en hel månad!

Samtidigt är det väldigt mycket turister här, men mycket få - för att inte säga noll - från väst. 98% av turisterna är välbärgade ryssar, känns det som i alla fall. Ortsbefolkningen lever visserligen delvis på den inkomst turismen ger men de verkar samtidigt hyfsat less på alla turister som beter sig illa (inte alla förstås) och ställer dumma frågor. Ett exempel: igår när jag skulle fråga efter hur mycket en bussbiljett kostar till Odessa och inte riktigt hörde vad kvinnan bakom disken sa blev hon riktigt irriterad - bättre: förbannad - när jag bad henne upprepa. Det slutade med att hon skrek åt mig och skrev ner informationen på en papperslapp.

I en het buss, i gassande solsken anlände jag till Jalta igår eftermiddag. Innan dess hade jag åkt hela natten och halva dagen i en svettig tågkupé genom hela Ukraina. Det var riktigt skönt att komma fram och känna den jaltesiska (heter det så?) solen värma min kala hjässa!

På vägen hit hade jag en smärre incident på tåget. När jag hade klivit på och gått till min kupé kunde jag plötsligt inte hitta min biljett. (Ja, Markus - jag vet att det här låter som händelsen i Sankt Petersburg, säg nu inget haha!) Hur som helst, jag letade febrilt över allt, i fickorna, i alla väskor, i plånboken. Men biljetten var borta!! Jag kände paniken komma krypande. Då kommer en kvinna som jag delar kupé med. Jag berättade att jag letade efter biljetten och hon sa "Ooh ursäkta mig, kanske jag tog den!" hon tittade i sin väska och ja, visst hade hon tasgit biljetten! Jag hade lagt ifrån mig den tillfälligt och då råkade hon ta den eftersom hon trodde att dey var hennes! Men hur som helst, historien fick ett lyckligt slut! :-)

Kstati, jag bor hos Katerina, en gammal dam på 70 år. Hon kan ingen engelska (är någon förvånad?) så jag är tvingad att göra mig förstådd på ryska. Hon är inte ukrainska, utan ryska, hon kommer från början från Ryssland. Lägenheten är en trerummare med enkel standard. Jag har dock mitt eget rum med egen TV (lyx!!!)

Idag hade jag min första skoldag. Min lärare Irina är en trevlig kvinna, hjälpsam och verkar mycket bra på att undervisa. Hon har förstås lång erfarenhet av att lära ut ryska till utländska studenter. Hon är född i Jalta och har bott här i hela sitt liv. Hon berättade att hon tycker mycket illa om att det kommer ryska turister till Jalta varje sommar och beter sig illa; super och skränar! Jag sa att det brukar vara ett rykte som svenskar har utomlands och hon svarade att inga av hennes svenska studenter någonsin betett sig på det viset.

Jag har individuell undervisning den här veckan, men jag har lärt känna en annan svensk - Per - som också är här för att plugga ryska. Imorgon ska vi gå på konsert och se Anni Lorak, hon som representerade Ukraina i Eurovision Song Contest. Egentligen inte "my cuip of tea", men man kan ju göra undantag ibland! :-)

Det är härligt att gå runt på gatorna här i Jalta. Människorna är sympatiska och hjälpsamma. Man ser också tydligt överallt att den rysk-ortdoxa kyrkan har en självklar plats i människors vardag. Nästan alla - män som kvinnor, unga som gamla - bär på små guldkors runt halsen och det putsas och fejas på kapell som har framträdande platser mitt i turiststråken.

Nu ska jag fortsätta min vandring genom Jalta. Jag har också en del hemuppgifter att göra till morgondagens lektion. Det är inte riktigt badväder idag så det blir ingen tripp till stranden.